Ja men jag VEEEEEET att jag är velig...
Tror ännu en gång att jag ska sluta blogga. Har ju gjort det en gång förut, och nu tror jag det är dax igen. Efter att ha varit utan dator ett par veckor så känns det nästan som ett tvång att ha massor att skriva om nu när datorn är tillbaka. Och iofs,det har jag väl egentligen, men jag känner sån press på att skriva, och får dåligt samvete om jag inte gör det.
Sen ägnar jag som så många andra ganska mkt tid åt Facebook, och många ggr upprepar jag mig. Jag menar, jag är ganska flitig att uppdatera min status, och sen blir det mest en repris fast med mer text när jag bloggar. Sen känns det skönare oxå att på Facebook vet jag vilka som läser. Här har jag ingen aning, utan ett fåtal sötisar som är bra på att kommentera.
Sen är jag ju ganska "grov i mun" (haha vad fult) emellanåt, och det slog mig häromdagen att jag faktiskt inte riktigt vill att mina barn ska läsa sånt. Och självklart lär ju dom vilja läsa mammas blogg när dom väl får tillgång till internet. Äldsta dottern kan redan läsa och jag vill då INTE dela med mig av mina snuskiga skriverier till henne :)
Ja jag hittar massor av anledningar till att inte blogga. SÅ det får nog bli så.
Men vi ses på Facebook. Flera av mina bloggläsare/nätvänner finns redan på min vännerlista, och finns ni inte med men vill så kan ni alltid skicka en vänförfrågan. Som jag naturligtvis bara accepterar om jag vet vem du är =)
Sen ska man ju aldrig säga aldrig heller....vi kanske hörs ;-) Puss & Kram
Tror vi alla tänker till ibland och funderar på vilka som faktiskt läser. Att blogga skall inte vara något tvång, utan något som är kul och lustfyllt. Tänk över det hela, och fundera på i vilken form du i så fall vill blogga. Jag har t.ex. valt att aldrig skriva om mitt sexliv exempelvis just för att jag vet att en dag kommer när mina barn läser och de vill inte läsa om vad mamma gör med pappa, eller i alla fall skulle inte jag vilja veta vad mina föräldrar gjorde med varandra. Det är en vansinnigt svår balansgång om vad man vill skriva om och i vilken form man vill skriva. Jag älskar att läsa dina texter men förstår att du liksom jag behöver fundera över varför du skriver! KRAMIZ
Jag förstår dig till fullo! Jag känner precis detsamma. Tycker det börjar kännas onödigt med en blogg...facebook har tagit över totalt.
Men utan blogg, så hade jag aldrig funnit dig.
Så vi hörs vidare på facebook.
Kramelikramar från mig till dig.
Näe vad tråkigt. Och jag som itne har FB. Inte tänker jag skaffa det heller. Jag har ju så mkt bilder på bloggen och lägger jag upp dom på FB så tappar jag ju rättigheten till mina alster. Nej, tack... så jag låter helt och hållet bli. Men återkommer du i bloggens värld så finns jag kvar - väntande...
men gumman näe.. Jag gillar ju att läsa om dig!
Men det ska ju klart vara för att du vill skriva och tycker att det är roligt, inget tvång!
Kram
Så har jag känt många gånger... så jag förstår dig.
Kommer toksakna dig, men ser ju dig lite på FB iaf :-) alltid något!!!!
Ta hand om dig och din familje
STOOOOOOOOOR KRAM Johanna
Förstår vad du menar både det där med att barnen läser allt sedan och det där med att alltid uppdatera.
Jag har kommit ifrån det där med att läsa andras bloggar - jag går igenom ibland mina favoriter men hinner inte mer.
Bloggen lever kvar för att jag har så mycket tid över när man är sjukskriven och behovet att hälla ur mig alla tokigheter är fortfarande stort hos mig än så länge.
Vet att många kommer att sakna dig, tur att jag har FB OCH tillgång till dig in real life :-).
Och du....jag ska ta och hälsa på dig på jobbet bara så du vet....försöker planera in en dag bara :-)
Kram
