Inte bara gnäll...
När jag läser det jag själv skrivit inser jag att jag kanske lätt kan uppfattas som en fet gnällkäring som sitter på fetröven å inte gör ett skit åt situationen utan bara gnäller å gnäller. Uscha, sånna människor är bland det värsta jag vet, så nu måste jag motbevisa att jag faktiskt inte är en sådan :)
Mitt liv är verkligen inte pest utan snarare tvärtom. Jag bor med min älskade, min själsfrände i ett rött hus på landet, precis som jag alltid drömt om. Nåväl, ,huset är gammalt och egentligen alldeles för litet för oss, men vi trivs bra, har mysiga djur och en fantastisk natur runt i kring oss. Bara vi får tummarna ur så SKA vi bygga ut/bygga nytt eller hur fasen det nu blir...NÅN GÅNG... men barna har iaf varsitt rum och vi klarar oss trots dragiga väggar, iskalla golv och div. andra brister i huset lite här och där.
Vi har världens goaste, snällaste, vackraste barn och vi har fått vara hyftsat friska. Det var dock en pärs då Tindra vart sjuk och låg på sjukhus över 2 veckor men det klara hon/vi galant och annars har vi bara haft "vanliga krämpor".
Jag har underbara, fantastiska vänner som jag verkligen ÄLSKAR, jag har mitt eget företag och bra ekonomist. Egentligen har jag det mesta man kan önska, men så kommer man till EN ENDASTE SAK...och det är jag själv.
Jag klarar inte av att vara normal utan måste fläska på mig och vara ett fetto. Jag har skitdålig karaktär vad det gäller mat, och hatar att motionera. Den ekvationen är iiiiiiiinge vidare. Sen tycker jag att min näsa är som en potatis, mina läppar är för små, dubbelhakorna för många, håret är stripigt, kindena för bulliga, ögonen för små... och detta är sånt jag tänker på VARJE DAG ! Så förutom typ 40 kg överflödigt fett, är det massa andra saker jag är missnöjd med. Jag blir ju inte yngre hellre.... huuuuaaa...
Så frågan är egentligen bara hur jag ska kunna släppa detta ? HUR ska jag kunna släppa tankarna på min fulhet ? Jag VET ju att det sitter i hjärnan, men det är ju samma sak som med min panikångest som dyker upp då och då. Jag vet att en finns där och jag vet vad det är men jag kan inte göra ett skit åt det !
Att bli smalare, det SKA JAG BLI under 2010, och det kommer hjälpa mig en bra bit på vägen till ett bättre mående. Både fysiskt och psykiskt. Sen får det la bli en lobotomi eller nått *S*
Nä nu ska jag sluta svamla och fortsätta förbereda för nyårsmiddagen. Ostbågstornet (stående nyårsförrätt), och så blir det helstekt älgfilé och marängtårta + lite annat smått å gott. Återkommer med bilder sen :)
Mitt liv är verkligen inte pest utan snarare tvärtom. Jag bor med min älskade, min själsfrände i ett rött hus på landet, precis som jag alltid drömt om. Nåväl, ,huset är gammalt och egentligen alldeles för litet för oss, men vi trivs bra, har mysiga djur och en fantastisk natur runt i kring oss. Bara vi får tummarna ur så SKA vi bygga ut/bygga nytt eller hur fasen det nu blir...NÅN GÅNG... men barna har iaf varsitt rum och vi klarar oss trots dragiga väggar, iskalla golv och div. andra brister i huset lite här och där.
Vi har världens goaste, snällaste, vackraste barn och vi har fått vara hyftsat friska. Det var dock en pärs då Tindra vart sjuk och låg på sjukhus över 2 veckor men det klara hon/vi galant och annars har vi bara haft "vanliga krämpor".
Jag har underbara, fantastiska vänner som jag verkligen ÄLSKAR, jag har mitt eget företag och bra ekonomist. Egentligen har jag det mesta man kan önska, men så kommer man till EN ENDASTE SAK...och det är jag själv.
Jag klarar inte av att vara normal utan måste fläska på mig och vara ett fetto. Jag har skitdålig karaktär vad det gäller mat, och hatar att motionera. Den ekvationen är iiiiiiiinge vidare. Sen tycker jag att min näsa är som en potatis, mina läppar är för små, dubbelhakorna för många, håret är stripigt, kindena för bulliga, ögonen för små... och detta är sånt jag tänker på VARJE DAG ! Så förutom typ 40 kg överflödigt fett, är det massa andra saker jag är missnöjd med. Jag blir ju inte yngre hellre.... huuuuaaa...
Så frågan är egentligen bara hur jag ska kunna släppa detta ? HUR ska jag kunna släppa tankarna på min fulhet ? Jag VET ju att det sitter i hjärnan, men det är ju samma sak som med min panikångest som dyker upp då och då. Jag vet att en finns där och jag vet vad det är men jag kan inte göra ett skit åt det !
Att bli smalare, det SKA JAG BLI under 2010, och det kommer hjälpa mig en bra bit på vägen till ett bättre mående. Både fysiskt och psykiskt. Sen får det la bli en lobotomi eller nått *S*
Nä nu ska jag sluta svamla och fortsätta förbereda för nyårsmiddagen. Ostbågstornet (stående nyårsförrätt), och så blir det helstekt älgfilé och marängtårta + lite annat smått å gott. Återkommer med bilder sen :)
Lämna gärna en kommentar tack ♥ Då blir jag glad ♥
Postat av: Katri
tack, för dom fina orden det värmde :-)
Vi kanske ska stötta varandra med vikten... men jag har lite svårt att avstå från livets goda och svårt för att röra på mig!!!
Men vem har sagt att man blir lyckligare av att vara smal? Fast man kanske mår bättre själv.
Du får tänka på det du har och inte det du inte har!!
Tack för att du finns!!
Kram
Postat av: Linda
Om du har 40 kg övervikt, måste du väga runt 120 kg?? Ser absolut inte ut så i ansiktet(bilden). jag har också en övervikt. jag är jätte kort o väger litye för mkt. men utan att ens veta har jag gått ner 4 kg på 1 mån :)
att promenera med barnvagn i snön är skitbra träning. utan att ens veta om de.
kram från mig
Trackback
